ɫɫ��

Milos Mladenovic, biträdande professor i transportteknik:

Vårt nuvarande transportsystem är ohållbart, inte bara ur en ekologisk synvinkel men också samhälleligt och ekonomiskt. Vi har lyckats minska utsläppen inom många sektorer, men transportutsläppen fortsätter att öka.

Livsstilar baserade på privatägda bilar leder också till hälsoproblem. Att sitta ensam i en metallåda leder till, förutom brist på fysisk aktivitet, psykologiska problem. Samtidigt är byggandet av nya parkeringsplatser i förtätade stadsmiljöer en dålig investering.

Hur hamnade vi här? Därför att vi – ingenjörer, planerare, arkitekter och ekonomer – inte förstår hur multidimensionella människor är, och vi utvecklar ofta system skapta för en hypotetisk, ”genomsnittlig” person.

Framväxande tekniker som självkörande fordon, drönare och mobilitet-som-tjänst revolutionerar transportsektorn. Dessa teknikers roll och inflytande på samhället håller fortfarande på att ta form, så vi har ännu en chans att omforma spelreglerna.

Många ingenjörer tycker att det känns främmande att tänka på relationen mellan teknik och värderingar. Tekniken är dock aldrig neutral, den inbegriper val som är grundade i värderingar, vilket oundvikligen påverkar människors beteende och välmående. När vi designar nya tekniska system kan vi alltid fråga oss vilka värderingar vi vill – och vilka vi inte vill – fatta beslut utifrån.

Jag blev forskare inom transport eftersom det tillfredsställer min oändliga nyfikenhet: forskningen täcker allt från fysik till informationsteknik, filosofi till sociologi. Det finns inte en enda sektor som inte är kopplad till människors rörelse.

Utbildning av människocentrerade tänkare är en nyckeldel i värderingskänslig planering och design. Till exempel utvecklar vi just nu ett europeiskt magisterprogram i urban mobilitet som en del av Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) för att fylla det stora behovet av en ny specialistgeneration inom sektorn.

I min forskning vill jag överbrygga klyftan mellan forskning och praktik. Genom att etablera nätverk för samarbete bibehåller jag en djup förståelse för de utmaningar som leverantörer av transporttjänster och stadsstyrelser står inför. Bland annat deltar jag i framtagandet av rekommendationer till Europeiska kommissionen angående etiska utmaningar förknippade med självkörande fordon.

Det är också viktigt att involvera de organisationer som arbetar praktiskt inom fältet i våra forskningsprojekt från första början, eftersom transportsystemet inte kan studeras i ett slutet laboratorium. Den viktigaste fördelen med samarbete är ömsesidigt lärande: vi får ett praktiskt perspektiv på forskningen och vi kan överföra den senaste forskningsinformationen till fältet. 

Text: Annamari Tolonen