Från sårbarhet till slagkraft

Nyheter

Publicerat: 6.8.2019

Claudia Garduño och AaltoLAB Mexico undersökte hur empati, intensivt lyssnande och designtänkande kan underlätta i att hitta de viktigaste frågorna som ursprungsbefolkningen står inför.

För att förstå hur Claudia Garduño kom dit hon är idag, måste vi titta tio år tillbaka när hon studerade inför sin kandidatexamen. I Mexico måste varje universitetsstuderande utföra obligatorisk samhällstjänst och Claudia Garduño arbetade under en sådan period med återställning av en berömd väggmålning. Den mexikanska guldperioden för väggmålningar började på 1920-talet efter revolutionen, vilket väckte debatt om sociala och politiska frågor. Den mexikanska regeringen var nöjd med framgången av några av de väggmålare som hade studerat i Europa och det internationella erkännande de fick. De inrättade ett program för att utbilda inhemska väggmålare enligt europeisk tradition. Utformningen av ett sådant program baserades på idén att utländska framgångar kunde utnyttjas genom tillämpning av en prestigefylld internationell strategi. Ingen tänkte på de andra möjliga konsekvenserna.

Tjänstemän upptäckte kvickt att undervisningen av ursprungsbefolkningen av vissa typer av målningstekniker orsakade att några av deras århundraden långa traditioner och skicklighet började tyna bort. "Detta fick mig att ifrågasätta min egen kunskap", säger Garduño. "Varför skulle en fyraårig examen i design vara mer värdefull än ett arv på hundratals år?".

Insikten i att djupare kunskap inte nödvändigtvis kommer utanför de ursprungliga samhällen utan snarare från dem, och att goda ansträngningar för att hjälpa kan vara förnedrande och till och med skadliga för utsatta samhällen, har varit centralt i Garduños arbete sedan dess. Det visste hon inte ännu i detta ögonblick.

Varför skulle en fyraårig examen i design vara mer värdefull än ett arv på hundratals år?

Claudia Garduño

Garduños starka tro på designkraftens värmande effekt i världen vägledde henne till Aalto-universitetet 2008 för att fortsätta universitetsstudierna med en examen i hållbar design. Hon fortsatte att bygga vidare på sin passion och sitt arbete. Samtidigt utvecklade Aalto-universitetet sin relation till hållbarhet.

Garduño ville med hjälp av design stödja marginaliserade samhällen i Mexiko men när hon framförde idén till sina kollegor i Finland antog de att de skulle samarbeta med designers och hantverkare som tillverkade souvenirer för turister. "Det kändes inte rätt för mig" säger hon, "och så började det hela".

Utgångspunkten var engagemang för människor, deras behov och deras liv. Garduño gick med i LeNS-programmet som organiserades av Cindy Kohtula, Tatu Marttila och AaltoLAB Shanghai. LeNS-programmet fokuserade på att bygga ett internationellt nätverk för kunskapsdelning och hållbarhet. AaltoLAB Shanghai å sin sida hade en helt klar startpunkt. Designer Tuuli Sotamaa designade den som en marknadsföringskampanj för att marknadsföra det nyetablerade Aalto-universitetet vid världsutställningen 2011. Programmet definierades som ett samarbete med designbyrån IDEO Shanghai, för att "visa världen hur Aalto-universitetets värderingar genomförs i praktiska livet", säger Garduño.

I Shanghai arbetade Garduño och AaltoLAB-gruppen tillsammans med IDEO fram en fältguide med människan i centrum. Studeranden av olika ämnesområden utvecklade olika arbetssätt genom intuition och testning. De utförde intervjuer och observerade samhällen, varefter de möttes tillsammans med IDEO i Shanghai för att diskutera upptäckterna. Syftet var att hjälpa de mest utsatta samhällena.

Upplevelsen öppnade Garduños ögon för fattigdomens verklighet. "Enligt Manfred Max-Neefs ord kan du studera böcker och kunna dem utantill men du vet fortfarande inte vad fattigdom är förrän du möter den" säger hon.

Skapandet av en gemensam identitet är viktigt

Enligt Claudia Garduño var framgången för den första kohorten (dvs. en grupp människor som valts ut för forskning på grund av något gemensamt drag) till stor del baserad på dess mångfaldiga och tvärvetenskapliga struktur. "Ekonomer som såg kornfält undrade vad som kunde göras med dem. Sedan sa någon att det också fanns en gammal glasfabrik i samhället".

Gruppen kom sedan på idén att tillverka ekologiskt öl i gemenskapen för pågående distribution i kinesiska hamnstäder. Förslaget välkomnades av människor som ett ekonomiskt incitament och som ett sätt att svetsa samman människor runt en gemensam identitet. Eftersom samhället byggdes under den kinesiska kulturrevolutionen hade det nästintill inga överlappande traditioner. Att brygga öl möjliggjorde en gemensam identitet.

I slutet av AaltoLAB Shanghai var det osäkert om initiativet hade någon framtid alls. När arrangören och den ansvariga för programmet - Tuuli Sotamaa - lämnade Aalto-universitetet lades planer för expansion till andra länder på paus. Garduño funderade över sin erfarenhet och sina framtida mål. När Garduño var tillräckligt övertygad om sina egna kunskaper och kunde övertyga andra om värdet av AaltoLAB-projektet åkte hon till Mexiko och började leta efter samhällen som kunde dra nytta av programmet.

"Först ville jag inte besöka ett ursprungsbefolkningssamhälle i Mexiko", säger hon och fortsätter "eftersom jag var rädd att bli utnyttjad". Hon konstaterade att regeringens initiativ att hjälpa utsatta samhällen hade vissa gemensamma drag. De tycktes vara inriktade på urbaniseringen av ursprungsbefolkningen och föreningen med den övriga befolkningen. Definitionen av fattigdom och hanteringen av den var också problematiskt. Många delar av husen som mayafolket bor i - såsom takmaterialet - anses vara ett tecken på fattigdom även om familjerna som bor i husen inte är fattiga.

Hon insåg snabbt att trots de goda syftena var ignoransen av marginaliserade samhällen ett politiskt uttalande, ungefär som ett accepterande av deras marginalisering. Hon bestämde sig för att söka efter en ursprungsbefolkning och valde el 20 de Noviembre-mayasamhället - som är uppkallat efter starten av den mexikanska revolutionen 1910 - till sin AaltoLAB Mexico destination. Samhället ligger i kommunen Calakmul, i deltstaten Campeche, på Yucatan-halvön.

Hon märke genast att trots att medlemmarna i samhället hade svårigheter så levde de inte i extrem fattigdom. De regeringsbyggda husen var till stor del tomma och de inhyste gäster. Medlemmar av samhället föredrog välbyggda men asketiska hus i autentisk Maya-stil. "Ett samhälle bland ursprungsbefolkningen är inte baserat på pengar som vårt samhälle är", säger hon och fortsätter "även om människor i samhället är nöjda med husen som byggts (de fungerar som en statussymbol), så är de opraktiska i deras dagliga liv i en tropisk miljö".

Jag hoppas att vi en dag kan sända ett budskap och utbrista: vi gjorde det.

Claudia Garduño

Kudontaa maya-yhteisössä. Kuva: Raffaella Carluccio — Vävning i maya-gemenskapen. Bild: Raffaella Carluccio

Vattenförsörjning och hälsovård i skick

Diskussionerna med människorna i Calakmul hjälpte Garduño att identifiera de största problemen. Medan människor är nöjda med tekniska framsteg - de njuter av elen i sina hem och skulle uppskatta kranvatten - var ingen av dessa bekvämligheter ett kärnbehov för gemenskapen.

Intensiva diskussioner med medlemmarna i samhället ledde till insikten att vatten och hälsa var stora problem för samhället och att hälsoproblem i vissa fall berodde på vattenkvaliteten. "Ibland finns det mycket lite vatten och särskilt kvaliteten på grundvattnet är dåligt" säger Garduño. "Uppkomst av njursten kan vara direkt orsakad av vattensituationen".

"Våra ekonomiexperter uppskattar att även om individer i samhället skulle spara 10 procent av sina inkomster så skulle det ta upp till femton år att betala för en njurstensoperation". Ekonomiskt elände förekommer bland befolkningen eftersom medicinska operationer av detta slag är vanligt förekommande i landet. Återbetalningen av stora skulder kan emellanåt skötas genom försäljning av urbefolkningens land, som är hjärtat i samhällslivet och väsentligt för dess identitet - och sålunda sluts den onda cirkeln. Garduño kallar denna cirkel för "kedjan av sårbarhet". En annan sårbarhet som El 20 de Noviembre-samhället råkar ut för är frånvaro av inkomst, vilket utgör det mest hårtacklade problemet.

"Om vi kunde bryta den här kedjan av sårbarhet och få människor till sjukhuset varje gång de behövde vård, hur skulle deras liv då förändras? Jag tror att de skulle nå framgång på olika sätt".

Betydande framsteg har dock gjorts i Calakmul-projektet. Inom projektet har ett eko-hostell utformats för att öka inkomstflödet. Efter flera års vattenanalys av Aalto-universitetets studerande i vattenteknologi var de senaste resultaten mycket annorlunda, vilket enligt Garduño är avgörande för programmet. Men hon vill påverka ännu mer.

"Samhället glädjer sig över att få oss tillbaka och jag vet att erfarenheten har varit livsförändrande för många studerande. Men vi har inte lyckats åstadkomma några riktigt stora saker än." Garduño litar på att nästa finansieringsrunda bringar dem större projekt. "Jag hoppas att vi en dag kan sända ett budskap och utbrista: vi gjorde det."

Text: Lucas Millheim

Mer information:

***

Finland presenterar sin utställning vid den tjugoandra triennalen, "Everyday Experiments" i Milano, Italien. Utställningen innehåller tolv pilotprojekt som människor för närvarande arbetar med för att göra sina liv mer hållbara och jämställda. Milanos triennal ordnas från 1 mars till 1 september 2019 och kurateras av Paola Antonelli, Senior Curator of Architecture and Design och Director of Research and Development at Museum of Modern Art (MoMA). Broken Nature återspeglar förhållandet mellan människor och miljön på alla nivåer - från mikrobiom till kosmos och omfattar sociala, kulturella och naturliga ekosystem.

Mer information om Everyday Experiments -utställningens 12 projekt:

22. triennal, Broken Nature: